atirbrita

Hej och hå!

Det har varit en riktigt intensiv dag, eller snarare två riktigt intensiva dagar fulla med roligheter. Tävlingen gick jättefint, kanske inte rent poängmässigt för mig och Snugga men det spelar ingen roll, vi kom dit, vi tog oss runt och Snugga var underbar att ha med. Hon verkade rycka på axlarna åt det mesta :D

Nu har jag bara haft ork att duscha och ladda in bilder ur kameran, morgondagen får gå till att gå igenom bilder, pyssla hemma och äta påskmiddag hos mamma.

Avslutningsvis får ni en fiskpuss från Cypern:



 

Den här dagen har varit så bra, så bra att jag måste skriva ett helt vanligt dagboksinlägg och klockan är bara 15.25!

Det började med att jag efter frukost åkte ner på stan till halv tio. Där mötte jag upp Karolina och vi lämnade över min kamera till uppcongänget som skulle filma. Därefter gick vi till Friskis för ett spinningpass, det första på väldigt länge.

Väl färdigduschad mötte jag upp Fredrik som precis kom till Uppsala bara tio minuter tidigare - ingen väntetid i onödan! Vi tog oss mot farmor och farfar för att äta påsklunch, drack kaffe och spelade en omgång kort. För en gångs skull fick farfar inte ett enda poäng! Under tiden hann vi diskutera allt mellan status på livet till hur farmor och farfar träffades och den tokiga tuppen på bondgården som farfar växte upp på. Så mysigt!

Efter en omgång var jag tvungen att lämna dem för att åka bussen hemåt. I Flogsta väntade en bil med uppconmänniskor som lämnade tillbaka kameran igen. För att inte behöva vänta ännu en timme på bussen mot stallet var jag tvungen att ta en buss från Flogsta igen bara knappt en kvart senare.

Jag sprang upp till lägenheten, tömde minneskortet samtidigt som jag bytte om, packade upp träningsväskan, packade om väskan inför tävling och övernattning i stallet. Som tur var hade jag förberett en grundlig packlista när jag satt på bussen och minneskortet blev precis överfört i tid för att springa tillbaka till bussen. Bussen var förövrigt samma som jag åkte med till Flogsta och föraren skrattade åt att jag kom tillbaka helt ombytt och med massa packning!

På stan skulle jag bara ha några få minuters marginal för att hinna med bussen mot stallet men tack vare den duktiga föraren kom vi i god tid och jag hann lätt med bussen som jag sitter på nu - helt fantastiskt!

Nu blir det att försöka hinna med att rida och förbereda inför tävlingen i morgon, det är debut för mig och Snugga i lätt fyrgång och jag är så otroligt peppad! Jag har inga förväntningar på hur det ska gå, målet är att vi tar oss dit, in på banan, runt alla varv utan att kliva ur och förhoppningsvis alla gångarter på rätt ställen. Poängen får vi jaga en annan gång!

Som bonus råkade jag bli inbjuden på påskmiddag hos Gunilla tillsammans med hennes underbara barn och barnbarn, dessutom tre valpar på fem veckor - utöver alla vuxna hundar och hästar. Jag klagar verkligen inte :D <3

Med vänliga hälsningar

Världens lyckligaste tjej

Ännu några fler bilder från Cypern är färdiga nu och här och var dyker det upp bilder som sticker ut på något vis. Tanken med kameran på resan var lite att hitta tillbaka till det roliga med att fota och att dessutom pressa mig till att lära mig mer. Jag tvingade mig själv att fota i situationer och former jag inte provat förut för att se hur kameran fungerade.

Här har vi vyn inifrån vår bil när vi skulle köra hem från farmor och farfars hotell på kvällen. Det är skuggan från gatubelysningen på busken framför bilen. Vad gillar ni bäst, i svartvitt eller i färg? Jag kan inte riktigt bestämma mig.





 

I helgen var jag och Fredrik, bror min, ute och reste. Vi hälsade på farmor och farfar som tillbringar större delen av vinterhalvåret på Cypern varje år. Det var helt underbart att komma dit och få träffa dem där, de är alldeles underbara.

Nu går jag igenom alla bilder jag tog. En del blommor blev fotograferade, mycket för att farmor är duktig på att peka ut dem. Här skulle jag försöka fånga en orkidé (fick vi lära oss i blomboken hemma) men fokus blev fel. Precis innan jag skulle ta bort den upptäckte jag dock den lilla smygisen som säkert trodde att han blivit årets modell. Skrutten :D



 

Jag skulle säga att bland det som gör mig mest peppad på att fota är att se mina favoritbilder utskrivna på riktigt.

Häromdagen skickade jag efter ett tiotal bilder för framkallning och idag var de klara. Känslan att bläddra igenom dem är underbar. Jag känner mig stolt, lycklig och sugen på att bara ta fler bilder!

Jag har väldigt svårt att vara nöjd med saker jag gör och på något vis blir jag mycket mer kritisk när jag sitter med bilderna på datorn, det finns alltid något att ändra på och alltid någon som säger si eller så om bilderna.

Har jag bilderna i min hand kan jag på något sätt inte förändra hur de ser ut och därför blir jag lugn och nöjd. Världens bästa känsla.

Nu är det vår på riktigt!

När jag vaknade i morse och såg all frost i träden fick jag dock en mindre chock, vi har vant oss med blå himmel och fem plusgrader efter den här veckan. Jag trodde för en sekund att det hade kommit en massa snö också men det var som tur var inte sant.

Jag och Carl Oscar tog oss ut på en liten promenad med kamerorna på eftermiddagen, för första gången på väldigt länge. Tyvärr var hans 85mm utlånat över helgen så jag körde 50mm f1.4 och han själv experimenterade med mellanringar och sitt teleobjektiv (70-200mm L f2.8). Det verkade väldigt konstigt och enligt honom själv blev det inga bilder alls men jag har inte tittat efter, mitt i allt dyker det säkert upp något.

Hur som helst, jag passade på att rasta det gamla gänget som hängde i skogen i höstas. Här är resultatet.







Nu har vi fått en fin frostdag så nu kan våren komma på riktigt!

Resan till Åre var trevlig och bra på många sätt, det var alldeles för skönt att vara ledig i över en vecka så verkligheten slog emot lite väl hårt när det var dags att gå tillbaka till jobbet och de vanliga sysslorna hemma. Nu har jag dock äntligen börjat komma ifatt lite och laddade in alla bilder från veckan som gått.

Jag hade två favoriter från kameran som jag valde ut och lät de andra vila till en annan dag. Här har vi Kiwi i sin vackra säldräkt och TukTuk som fisken i vattnet på sin bräda.





 

Det jag glömde skriva igår var att det har varit en helt fantastisk helg. Vi har hunnit med en hel del och då jobbade jag ändå på lördagen. Det finns nog inte mycket som får mig gladare än att vara produktiv, oavsett vad det gäller.

I helgen innebar det att lägenheten blev städad, vi provade tre nya recept på god och enkel mat, diskmaskinen gick minst en gång per dag, hästarna blev motionerade, Emma var här och sov, åt och fikade, jag vattnade alla blommor (vilket är många!) och mycket annat.

Vissa helger får mig att längta till måndagen för måndag innebär ny vecka och rutiner. Efter den här helgen behöver jag inte längta på grund av någon form av frustration, nu är det måndag och jag är lycklig över att vara ledig idag och ha veckan full av roliga saker att göra. Alldeles alldagliga saker men ändå så roliga. Det gillar jag.

Hej och hå, tiden rusar iväg och snart är det midsommar!

Det var ruskigt länge sedan jag ens tittade in här själv. Jag tänker då och då att jag "borde" ta med mig kameran mer och komma igång igen men det har inte funnits någon ordentlig drivkraft så jag har tagit ledigt.

Mitt liv de senaste månaderna har bestått av jobbet, hästarna, Carl Oscar och vännerna. Julen var fullspäckad med trevliga familjemiddagar men när den var över kändes det väldigt skönt att försöka få lite rutiner igen. Nyår blev väldigt lugn och januari har försvunnit i ett nafs.

Jobbet rullar på som tidigare med lite nya projekt och arbetsuppgifter. När jag är där trivs jag för det mesta väldigt bra men ibland kan jag känna stressen som förföljt mig de senaste åren, stressen över att "komma vidare". Jag är osäker på vad jag vill göra framöver och är rädd att jag ska ångra mig om tio år för att jag var bekväm nog att stanna kvar i tryggheten istället för att utmana mig själv och utvecklas. Det kanske är dumt och onödigt att tänka så men å andra sidan kanske det får mig att faktiskt kasta mig ut och prova mina vingar. Vi får se vad som händer framöver, det enda jag vet är att det inte händer något så länge jag inte tar tag i det själv.

I slutet av förra året hade jag en ordentlig nedåtgående kurva gällande hästarna. Egentligen var väl nästan halva året segt där, jag hade ingen inspiration och orkade inte riktigt satsa fullt. Det gick lite halvdant med Snugga och det kändes alltför ofta som att vi körde fast. Under december var vädret så sisådär och träningssuget nere på noll så jag till och med valde att ha henne på vila för att ta tag igen 2012. Jag började rida Litlamin, Gunillas häst, igen eftersom vi är anmälda till tävling i Mars och det var dags att hitta knapparna på henne.

Nu i januari har det känts väldigt mycket ljusare. Liz är tillbaka från Åland och har hjälpt mig att hitta ett sätt att träna Snugga på som fungerar otroligt bra! Hon känns för tillfället som en otroligt rolig häst och vi gör framsteg varje gång vi kommer ut. Jag ser verkligen fram emot denna vår eftersom jag känner på mig att vi kommer kunna klättra på utvecklingsstegen tillsammans och planen är att prova våra vingar ute på tävlingsbanan.

Här hemma börjar jag och Carl Oscar sakta men säkert färdigställa lägenheten efter flytten. Vi har äntligen köpt en soffa som kommer om någon vecka, den är superfin och stor (den kommer att ta upp större delen av vardagsrummet!) och det känns som bland det sista vi behöver fixa innan det känns bra här hemma. Sedan kanske det är dags för en inflyttningsfest, vem vet?

Jag har då och då känt suget efter att blogga men ibland känns det konstigt att blogga om sådant som inte rör foto här. Jag inser dock att det är jag själv som satt den begränsningen så nu struntar vi helt enkelt i det så kanske fotopeppen dyker upp av sig själv av bara farten.

Idag plockade vi fram kamera och blixtar hemma för första gången på väldigt länge. Målet var att ta fram några bilder till Uppcons personalsystem och resultatet blev ganska bra. Jag passade på att fula mig lite också och bjuder på en otroligt vacker bild här. Den är så fullkomlig och perfekt på så många plan, allt från mitt högra öga som dyker fram bakom handen till alla deformerade handleder och fingrar. Tyvärr är den inte ens manipulerad i Photoshop, jag är så där naturlig och vacker varje dag.



 

Jag tog med kameran till stallet för första gången på väldigt länge häromdagen och det blev några fina bilder i alla fall. Här är gammelstoet Snekkja med Liz på ryggen, Snekkja var lagom imponerad av att ha en människa på ryggen för första gången på många år men gjorde inget annat än viftade något på öronen. Snekkja är mamma till bland annat Litlamin och de är fruktansvärt lika!



 

I helgen som kommer ska jag, Carl Oscar och hans föräldrar bila ner till Oskarshamn för att hälsa på hans syster med familj som fick tillökning i december, det ser jag verkligen fram emot! Helgen efter det bär det av till Åre med en hel drös folk, det blir nog en vecka full med skidåkning, tacos, mys, fest och annat galenskap innan vi är tillbaka hemma igen.

Våren bjuder dessutom på hästtävlingar, Laleh på UKK (tack mamma!) och en resa till Cypern tillsammans med bror min för att hälsa på farmor och farfar. 2012 känns verkligen som ett bra år till skillnad från 2011 som på många sätt var ett mellanår med få höjdpunkter och många alldagliga veckor.

Nu blev det helt plötsligt dags att sova, i morgon blir det en heldag med bror som kommer hem från USA och ska flytta tillbaka till Stockholm. Jag har blivit lovad en långtur på IKEA i Kungens kurva med hans kontokort (för saker till hans lägenhet såklart)!

Jag gillar vinter. Jag skulle gärna se att det fortsatte bli (lagom) kallt och att det kom ett (lagom tjockt) lager snö på marken. Förutom att det är mysigt med snö så vore det otroligt skönt att slippa den tunga äckliga bruna leran som tagit över i stallet.

I november var vädret verkligen spännande. Ena veckan var det aprilvarma dagar och helt plötsligt var det frost. Dessa bilder är tagna med bara två dagars mellanrum, den första en eftermiddag när jag promenerade till jobbet och de två andra två dagar senare ute i stallet.