atirbrita

Nu är det vår på riktigt!

När jag vaknade i morse och såg all frost i träden fick jag dock en mindre chock, vi har vant oss med blå himmel och fem plusgrader efter den här veckan. Jag trodde för en sekund att det hade kommit en massa snö också men det var som tur var inte sant.

Jag och Carl Oscar tog oss ut på en liten promenad med kamerorna på eftermiddagen, för första gången på väldigt länge. Tyvärr var hans 85mm utlånat över helgen så jag körde 50mm f1.4 och han själv experimenterade med mellanringar och sitt teleobjektiv (70-200mm L f2.8). Det verkade väldigt konstigt och enligt honom själv blev det inga bilder alls men jag har inte tittat efter, mitt i allt dyker det säkert upp något.

Hur som helst, jag passade på att rasta det gamla gänget som hängde i skogen i höstas. Här är resultatet.







Nu har vi fått en fin frostdag så nu kan våren komma på riktigt!

Då menar jag änders rumpor, och inte någon skarp por som sysslar med andrum.

De senaste dagarna har jag lite spontant använt kameran, ena dagen fotade jag en liten stund med Christine och i helgen var jag och Carl Oscar bara ute på en promenad. Vid båda dessa tillfällen stötte jag på änder i Svandammen och i Stadsparken.

Här är några av änderna jag hittade med Christine i Stadsparken. Bilderna är tagna med bländare 1.2 (med Canon 85mm/f1.2) och när man väl får till det blir det så fantastiskt skarpt. Klicka på bilderna så kan ni kika närmare och se varenda fjäder på den lilla andrumpan.

Är det något jag verkligen älskar så är det skärpa! Det skapar en del problem för mig i övrigt eftersom jag inte gillar mina bilder som inte är riktigt skarpa, men det är en helt annan historia som vi tar en annan gång. Nu njuter vi!

För några veckor sedan gick jag ut i skogen utanför huset för att prova att fota lite med Carl Oscars 85mm/f1.2. Där fanns en massa spännande djur!









Samtliga bilder är tagna med bländare 2.0. Jag provade bara någon enstaka gång att gå ner till 1.2 men 2.0 kändes mer lagom i dessa bilder. I vissa bilder är inte ens djuret i fokus men det är lite av charmen tycker jag.

Jag gillar hur som helst det här objektivet, vi kan nog bli vänner.

När vi var på Skansen träffade vi ju på flera ekorrar som var mer eller mindre tama. En av dem dök bara upp i ett träd precis bredvid oss och verkade nästan vilja att vi fotade den, vi stod kvar en lång stund och jag hann ta en hel del bilder på den när den hoppade runt mellan grenarna, stannade till, tittade på oss, kastade sig iväg igen och lekte för fullt till min vilda förtjusning.

Några av bilderna finns i albumet från Skansen men här är några extra bilder på lustigkurren, de gånger jag inte riktigt hann med i svängarna. Enjoy!

Jag har börjat tro att djuren följer efter mig! Var jag än går ser jag ekorrar och här satt det en liten söt igelkott på gräsmattan när jag gick från bussen. Men jag klagar inte, åtminstone inte när kameran är med.