atirbrita

Hej och hå!

Det har varit en riktigt intensiv dag, eller snarare två riktigt intensiva dagar fulla med roligheter. Tävlingen gick jättefint, kanske inte rent poängmässigt för mig och Snugga men det spelar ingen roll, vi kom dit, vi tog oss runt och Snugga var underbar att ha med. Hon verkade rycka på axlarna åt det mesta :D

Nu har jag bara haft ork att duscha och ladda in bilder ur kameran, morgondagen får gå till att gå igenom bilder, pyssla hemma och äta påskmiddag hos mamma.

Avslutningsvis får ni en fiskpuss från Cypern:



 

Ännu några fler bilder från Cypern är färdiga nu och här och var dyker det upp bilder som sticker ut på något vis. Tanken med kameran på resan var lite att hitta tillbaka till det roliga med att fota och att dessutom pressa mig till att lära mig mer. Jag tvingade mig själv att fota i situationer och former jag inte provat förut för att se hur kameran fungerade.

Här har vi vyn inifrån vår bil när vi skulle köra hem från farmor och farfars hotell på kvällen. Det är skuggan från gatubelysningen på busken framför bilen. Vad gillar ni bäst, i svartvitt eller i färg? Jag kan inte riktigt bestämma mig.





 

I helgen var jag och Fredrik, bror min, ute och reste. Vi hälsade på farmor och farfar som tillbringar större delen av vinterhalvåret på Cypern varje år. Det var helt underbart att komma dit och få träffa dem där, de är alldeles underbara.

Nu går jag igenom alla bilder jag tog. En del blommor blev fotograferade, mycket för att farmor är duktig på att peka ut dem. Här skulle jag försöka fånga en orkidé (fick vi lära oss i blomboken hemma) men fokus blev fel. Precis innan jag skulle ta bort den upptäckte jag dock den lilla smygisen som säkert trodde att han blivit årets modell. Skrutten :D



 

Jag skulle säga att bland det som gör mig mest peppad på att fota är att se mina favoritbilder utskrivna på riktigt.

Häromdagen skickade jag efter ett tiotal bilder för framkallning och idag var de klara. Känslan att bläddra igenom dem är underbar. Jag känner mig stolt, lycklig och sugen på att bara ta fler bilder!

Jag har väldigt svårt att vara nöjd med saker jag gör och på något vis blir jag mycket mer kritisk när jag sitter med bilderna på datorn, det finns alltid något att ändra på och alltid någon som säger si eller så om bilderna.

Har jag bilderna i min hand kan jag på något sätt inte förändra hur de ser ut och därför blir jag lugn och nöjd. Världens bästa känsla.

Nu är det vår på riktigt!

När jag vaknade i morse och såg all frost i träden fick jag dock en mindre chock, vi har vant oss med blå himmel och fem plusgrader efter den här veckan. Jag trodde för en sekund att det hade kommit en massa snö också men det var som tur var inte sant.

Jag och Carl Oscar tog oss ut på en liten promenad med kamerorna på eftermiddagen, för första gången på väldigt länge. Tyvärr var hans 85mm utlånat över helgen så jag körde 50mm f1.4 och han själv experimenterade med mellanringar och sitt teleobjektiv (70-200mm L f2.8). Det verkade väldigt konstigt och enligt honom själv blev det inga bilder alls men jag har inte tittat efter, mitt i allt dyker det säkert upp något.

Hur som helst, jag passade på att rasta det gamla gänget som hängde i skogen i höstas. Här är resultatet.







Nu har vi fått en fin frostdag så nu kan våren komma på riktigt!

Hej och hå, tiden rusar iväg och snart är det midsommar!

Det var ruskigt länge sedan jag ens tittade in här själv. Jag tänker då och då att jag "borde" ta med mig kameran mer och komma igång igen men det har inte funnits någon ordentlig drivkraft så jag har tagit ledigt.

Mitt liv de senaste månaderna har bestått av jobbet, hästarna, Carl Oscar och vännerna. Julen var fullspäckad med trevliga familjemiddagar men när den var över kändes det väldigt skönt att försöka få lite rutiner igen. Nyår blev väldigt lugn och januari har försvunnit i ett nafs.

Jobbet rullar på som tidigare med lite nya projekt och arbetsuppgifter. När jag är där trivs jag för det mesta väldigt bra men ibland kan jag känna stressen som förföljt mig de senaste åren, stressen över att "komma vidare". Jag är osäker på vad jag vill göra framöver och är rädd att jag ska ångra mig om tio år för att jag var bekväm nog att stanna kvar i tryggheten istället för att utmana mig själv och utvecklas. Det kanske är dumt och onödigt att tänka så men å andra sidan kanske det får mig att faktiskt kasta mig ut och prova mina vingar. Vi får se vad som händer framöver, det enda jag vet är att det inte händer något så länge jag inte tar tag i det själv.

I slutet av förra året hade jag en ordentlig nedåtgående kurva gällande hästarna. Egentligen var väl nästan halva året segt där, jag hade ingen inspiration och orkade inte riktigt satsa fullt. Det gick lite halvdant med Snugga och det kändes alltför ofta som att vi körde fast. Under december var vädret så sisådär och träningssuget nere på noll så jag till och med valde att ha henne på vila för att ta tag igen 2012. Jag började rida Litlamin, Gunillas häst, igen eftersom vi är anmälda till tävling i Mars och det var dags att hitta knapparna på henne.

Nu i januari har det känts väldigt mycket ljusare. Liz är tillbaka från Åland och har hjälpt mig att hitta ett sätt att träna Snugga på som fungerar otroligt bra! Hon känns för tillfället som en otroligt rolig häst och vi gör framsteg varje gång vi kommer ut. Jag ser verkligen fram emot denna vår eftersom jag känner på mig att vi kommer kunna klättra på utvecklingsstegen tillsammans och planen är att prova våra vingar ute på tävlingsbanan.

Här hemma börjar jag och Carl Oscar sakta men säkert färdigställa lägenheten efter flytten. Vi har äntligen köpt en soffa som kommer om någon vecka, den är superfin och stor (den kommer att ta upp större delen av vardagsrummet!) och det känns som bland det sista vi behöver fixa innan det känns bra här hemma. Sedan kanske det är dags för en inflyttningsfest, vem vet?

Jag har då och då känt suget efter att blogga men ibland känns det konstigt att blogga om sådant som inte rör foto här. Jag inser dock att det är jag själv som satt den begränsningen så nu struntar vi helt enkelt i det så kanske fotopeppen dyker upp av sig själv av bara farten.

Idag plockade vi fram kamera och blixtar hemma för första gången på väldigt länge. Målet var att ta fram några bilder till Uppcons personalsystem och resultatet blev ganska bra. Jag passade på att fula mig lite också och bjuder på en otroligt vacker bild här. Den är så fullkomlig och perfekt på så många plan, allt från mitt högra öga som dyker fram bakom handen till alla deformerade handleder och fingrar. Tyvärr är den inte ens manipulerad i Photoshop, jag är så där naturlig och vacker varje dag.



 

Jag tog med kameran till stallet för första gången på väldigt länge häromdagen och det blev några fina bilder i alla fall. Här är gammelstoet Snekkja med Liz på ryggen, Snekkja var lagom imponerad av att ha en människa på ryggen för första gången på många år men gjorde inget annat än viftade något på öronen. Snekkja är mamma till bland annat Litlamin och de är fruktansvärt lika!



 

I helgen som kommer ska jag, Carl Oscar och hans föräldrar bila ner till Oskarshamn för att hälsa på hans syster med familj som fick tillökning i december, det ser jag verkligen fram emot! Helgen efter det bär det av till Åre med en hel drös folk, det blir nog en vecka full med skidåkning, tacos, mys, fest och annat galenskap innan vi är tillbaka hemma igen.

Våren bjuder dessutom på hästtävlingar, Laleh på UKK (tack mamma!) och en resa till Cypern tillsammans med bror min för att hälsa på farmor och farfar. 2012 känns verkligen som ett bra år till skillnad från 2011 som på många sätt var ett mellanår med få höjdpunkter och många alldagliga veckor.

Nu blev det helt plötsligt dags att sova, i morgon blir det en heldag med bror som kommer hem från USA och ska flytta tillbaka till Stockholm. Jag har blivit lovad en långtur på IKEA i Kungens kurva med hans kontokort (för saker till hans lägenhet såklart)!

Jag gillar vinter. Jag skulle gärna se att det fortsatte bli (lagom) kallt och att det kom ett (lagom tjockt) lager snö på marken. Förutom att det är mysigt med snö så vore det otroligt skönt att slippa den tunga äckliga bruna leran som tagit över i stallet.

I november var vädret verkligen spännande. Ena veckan var det aprilvarma dagar och helt plötsligt var det frost. Dessa bilder är tagna med bara två dagars mellanrum, den första en eftermiddag när jag promenerade till jobbet och de två andra två dagar senare ute i stallet.







 

Just nu är jag inne i en period där jag tänker lite för mycket. Inte på så djupa ting eller svåra saker men jag tänker några steg längre än vad jag behöver och det hindrar mig i så många fall. Jag är en prestationsmänniska ända ut i fingerspetsarna och tycker inte om att göra saker som jag inte kan göra bra.

Fotograferingen är bara ett exempel. Jag har bitvis väldigt mycket inspiration till att göra en massa olika saker, det finns säkert tio olika planer på fotograferingar jag skulle vilja göra och projekt jag skulle vilja börja med. Jag tittar på en massa otroliga bilder på alla möjliga fotosidor och försöker bli ännu mer inspirerad men där vänder det.

Jag blir besviken på mig själv när jag tittar på andras bilder. Jag vet att det är fel och jag vet att det inte går att jämföra bilder på det viset. Jag vet att jag inte alls sysslat med foto en lång tid, jag vet att jag inte bör kunna ta sådana otroliga bilder men jag vill och jag blir så arg på att inte kunna att jag tappar all lust att fortsätta.

Ibland går jag tillbaka och tittar på gamla bilder jag tagit under året och jag blir expert på att hitta fel. Oskärpa här, för mycket ljus där, för stor bländare här och dålig redigering där. Jag bygger upp en illusion av att alla bilder måste vara helt perfekta fotografiskt sett för att duga. Jag vet att många bilder är så magiska just för att de inte är perfekta, men det passar inte in i mitt huvud, inte när det gäller mina egna bilder.

Just för stunden har jag sovmorgon och det är underbart väder. Jag vaknade för säkert två timmar sedan och bestämde mig för att ta mig en promenad med kameran. Klockan är snart tolv och jag har fortfarande inte kommit iväg. Jag vet inte varför men mitt i allt orkade jag inte gå ut med kameran för att riskera att få känslan av att alla bilder blir tråkiga.

Nu har jag åtminstone kokat kaffe och ska se till att koffeinet flyger ut i blodomloppet. Vem vet, kanske får kameran följa med på en promenad till jobbet.

Slut på klagobrev. Hästarna går bra i alla fall :)

Då menar jag änders rumpor, och inte någon skarp por som sysslar med andrum.

De senaste dagarna har jag lite spontant använt kameran, ena dagen fotade jag en liten stund med Christine och i helgen var jag och Carl Oscar bara ute på en promenad. Vid båda dessa tillfällen stötte jag på änder i Svandammen och i Stadsparken.

Här är några av änderna jag hittade med Christine i Stadsparken. Bilderna är tagna med bländare 1.2 (med Canon 85mm/f1.2) och när man väl får till det blir det så fantastiskt skarpt. Klicka på bilderna så kan ni kika närmare och se varenda fjäder på den lilla andrumpan.

Är det något jag verkligen älskar så är det skärpa! Det skapar en del problem för mig i övrigt eftersom jag inte gillar mina bilder som inte är riktigt skarpa, men det är en helt annan historia som vi tar en annan gång. Nu njuter vi!

För några veckor sedan gick jag ut i skogen utanför huset för att prova att fota lite med Carl Oscars 85mm/f1.2. Där fanns en massa spännande djur!









Samtliga bilder är tagna med bländare 2.0. Jag provade bara någon enstaka gång att gå ner till 1.2 men 2.0 kändes mer lagom i dessa bilder. I vissa bilder är inte ens djuret i fokus men det är lite av charmen tycker jag.

Jag gillar hur som helst det här objektivet, vi kan nog bli vänner.