atirbrita

Just nu är jag inne i en period där jag tänker lite för mycket. Inte på så djupa ting eller svåra saker men jag tänker några steg längre än vad jag behöver och det hindrar mig i så många fall. Jag är en prestationsmänniska ända ut i fingerspetsarna och tycker inte om att göra saker som jag inte kan göra bra.

Fotograferingen är bara ett exempel. Jag har bitvis väldigt mycket inspiration till att göra en massa olika saker, det finns säkert tio olika planer på fotograferingar jag skulle vilja göra och projekt jag skulle vilja börja med. Jag tittar på en massa otroliga bilder på alla möjliga fotosidor och försöker bli ännu mer inspirerad men där vänder det.

Jag blir besviken på mig själv när jag tittar på andras bilder. Jag vet att det är fel och jag vet att det inte går att jämföra bilder på det viset. Jag vet att jag inte alls sysslat med foto en lång tid, jag vet att jag inte bör kunna ta sådana otroliga bilder men jag vill och jag blir så arg på att inte kunna att jag tappar all lust att fortsätta.

Ibland går jag tillbaka och tittar på gamla bilder jag tagit under året och jag blir expert på att hitta fel. Oskärpa här, för mycket ljus där, för stor bländare här och dålig redigering där. Jag bygger upp en illusion av att alla bilder måste vara helt perfekta fotografiskt sett för att duga. Jag vet att många bilder är så magiska just för att de inte är perfekta, men det passar inte in i mitt huvud, inte när det gäller mina egna bilder.

Just för stunden har jag sovmorgon och det är underbart väder. Jag vaknade för säkert två timmar sedan och bestämde mig för att ta mig en promenad med kameran. Klockan är snart tolv och jag har fortfarande inte kommit iväg. Jag vet inte varför men mitt i allt orkade jag inte gå ut med kameran för att riskera att få känslan av att alla bilder blir tråkiga.

Nu har jag åtminstone kokat kaffe och ska se till att koffeinet flyger ut i blodomloppet. Vem vet, kanske får kameran följa med på en promenad till jobbet.

Slut på klagobrev. Hästarna går bra i alla fall :)