Bilderna från min fotografering med Ida är äntligen klara, klicka på bilden så kommer ni dit om ni inte kikat än.
Jag lärde mig mycket av den här fotograferingen. För det första var det min allra första fotografering med någon som jag faktiskt inte känner särskilt mycket alls. Jag träffade Ida på en fest i Stockholm i vintras, hon är lillasyster till en kompis och vi började prata lite foto av en slump. I glädje och rus bestämde vi snabbt att vi skulle fota någon dag.
När Ida sedan skulle komma till Uppsala några månader senare passade jag på att göra slag i saken och vi bestämde en tid för att ses. Jag var faktiskt lite nervös minuterna innan men Ida är så pass skön och avslappnad att det släppte ganska snart!
Solsken är ju inte alltid en fotografs bästa vän. Bland det första man får höra när det handlar om tips vid porträttfoto utomhus är att undvika skarp sol och istället stå i skuggan. I det här fallet fanns inga givna skuggställen och ska jag vara ärlig så kanske jag inte ansträngde mig så mycket för att hitta dem heller. I efterhand kanske jag ångrar detta men jag tror samtidigt att det inte alls hade blivit samma bilder om vi hade hittat skuggan, åtminstone inte med vattnet och båtarna.
På många av bilderna är solen så pass stark att Ida blev tvungen att kisa ordentligt. Det är såklart inte kul men några av dem tycker jag om så mycket ändå att jag har överseende med det.
Skärpan hade jag inte heller riktigt kommit överens med på flera av bilderna, några bilder var jag till och med tvungen att välja bort helt trots att jag tyckte om dem på grund av att fokusen var helt fel. Det här är ett av mina återkommande misstag som jag nästan alltid inser alldeles för sent och jag grämer mig otroligt varje gång. Dock är jag inte helt utan hopp utan tror nog att jag snart har lärt mig av mina misstag!
Så, totalt sett är jag väldigt nöjd! Ida var jätteduktig och såvida inte hon blivit avskräckt planerar jag verkligen att fota med henne igen, jag tror hon har potential att leverera riktigt bra bilder!