atirbrita

Nu är det vår på riktigt!

När jag vaknade i morse och såg all frost i träden fick jag dock en mindre chock, vi har vant oss med blå himmel och fem plusgrader efter den här veckan. Jag trodde för en sekund att det hade kommit en massa snö också men det var som tur var inte sant.

Jag och Carl Oscar tog oss ut på en liten promenad med kamerorna på eftermiddagen, för första gången på väldigt länge. Tyvärr var hans 85mm utlånat över helgen så jag körde 50mm f1.4 och han själv experimenterade med mellanringar och sitt teleobjektiv (70-200mm L f2.8). Det verkade väldigt konstigt och enligt honom själv blev det inga bilder alls men jag har inte tittat efter, mitt i allt dyker det säkert upp något.

Hur som helst, jag passade på att rasta det gamla gänget som hängde i skogen i höstas. Här är resultatet.







Nu har vi fått en fin frostdag så nu kan våren komma på riktigt!

Jag gillar vinter. Jag skulle gärna se att det fortsatte bli (lagom) kallt och att det kom ett (lagom tjockt) lager snö på marken. Förutom att det är mysigt med snö så vore det otroligt skönt att slippa den tunga äckliga bruna leran som tagit över i stallet.

I november var vädret verkligen spännande. Ena veckan var det aprilvarma dagar och helt plötsligt var det frost. Dessa bilder är tagna med bara två dagars mellanrum, den första en eftermiddag när jag promenerade till jobbet och de två andra två dagar senare ute i stallet.







 

Ljus är allt i fotografering, kan jag tycka. Det är ibland det som avgör om en bild blir så där riktigt bra eller inte. Den här bilden kanske inte är så speciell men den kommer att få mig att minnas varma sommarkvällar när det är mörkt och dystert i november.

Kvällen tillbringades med fina mamma på en kulle i Eriksberg. På väg hem över fältet var solen så där låg och bra och kolonilotter har väl knappt varit vackrare. Sommaren är på väg att ta slut men det behöver väl inte vara så deppigt?

På väg hem med bussen klev jag och Carl Oscar av någon hållplats tidigare och gick hem. Det var underbart väder och fint motljus. Då är det helt plötsligt underbart med sommar (vilket jag inte tycker när det är alldeles för varmt och jag knappt orkar stå upp utomhus men ändå måste göra saker, som att rida hästar till exempel).

Jag har, som jag skrev tidigare, inte känt mig särskilt inspirerad att fota. Jag har känt mig ruskigt stressad och trött de senaste veckorna och tiden räcker knappt till allt som borde göras. När tiden finns är jag dessutom för trött för att ta vara på den.

Men häromdagen skulle jag åtminstone fota lite med Christine hade vi bestämt så vi begav oss ut igår kväll en snabbis. Jag hade bestämt mig för att ta väldigt få bilder, något jag verkligen är dålig på, och dessutom bara välja ut ett par stycken. Det är något jag verkligen måste träna på men det var kul! Dessutom kändes det lagom att prova det nu när jag kände att jag inte hade så mycket tid att gå igenom hundratals bilder och arbeta med många av dem.

Så fort vi var i gång med fotandet blev jag alldeles i gasen, trots en hel arbetsdag bakom mig. Christine skrattade flera gånger åt mig när jag hetsade runt och jag fick något speciellt i blicken sa hon, jag visste precis vad det var. Inspiration.

Vi var klara väldigt snart och här är de tre bilder jag är mest nöjd med. Det finns några till jag gillar så eventuellt dyker det upp någon enstaka till (och Christine ska få några fler dessutom). Tack Christine för sparken i rätt riktning!